Timrå iTimrå 4 2020

Tid att minnas

Text & foto Anders Eliasson

Ett mörkt år, en mörk årstid. Men förbanna inte mörkret – tänd ett ljus.
Att tänka på dem som inte längre finns hos oss skänker saknad och sorg. Att ge utrymme för sorgen kan vara lika viktigt som att ge utrymme för glädjen.
En plats att gå till för båda dessa känslor kan vara sitt eget hjärta. Den platsen bär man ju alltid med sig.
En fysisk plats för att ge uttryck åt sin saknad kan fylla ett annat utrymme. I Timrå finns en sådan plats där vi sedan lång tid tillbaka begravt våra döda.
År 1796 stod den färdigbyggd, kyrkan i Timrå. Men den byggdes på samma plats som en kyrka från 1200-talet. Under den nuvarande kyrkans golv fann man vid arkeologiska undersökningar ett mynt från 1200-talet som påvisar detta.
Man kan också fråga sig om det stod någon ännu äldre byggnad där innan dess? Ett stenkast utanför kyrkan har man i utgrävningar hittat gravar från 400-talet.
Så platsen har sedan urminnes tider varit något vi vandrat till för att hålla det inre ljuset tänt för våra nära och kära som ej längre finns vid vår sida. Så gjorde också många Timråbor under allhelgonahelgen.
Alla helgons dag har varit en del av det svenska kyrkoåret sedan medeltiden. Den infaller sedan 1953 på lördagen mellan 31 oktober och 6 november. Alla själars dag firas dagen efter alla helgons dag.
Alla helgons dag är inte detsamma som halloween, som är en förvrängning av ”all hallows´ eve” – som betyder alla helgons afton. Nutida firande av halloween har sitt ursprung i ett keltiskt firande av de döda i förkristen tid. Halloween infaller alltid den 31 oktober.
I år sammanföll alla helgons dag och halloween.
Det svenska allhelgonafirandet består traditionellt av att hedra sina döda släktingar eller vänners minne genom att besöka och tända ett ljus på deras grav.

Artikeln publicerades i iTimrå 4 2020 på sidan 8