Kultur & nöje iTimrå 2 2020

…och så fick Timrå sitt namn

Text & foto Anders Eliasson

Timrå, själva namnet, varifrån kommer det? Kärt barn har många namn brukar man säga, och Timrå utgör inget undantag.

Den allra första gången namnet dyker upp i skrift stavas det ”Thimeradh”. Det vet vi för att en fru Thunborg i Granlo fann ett pergament i sågspånsfyllningen på vinden i sitt hus. Hennes svärfar flyttade till Granlo från Ljustorp 1907 och sannolikt var det han som medförde pergamentet skrivet på skinn. Idag förvaras det på Landsarkivet i Härnösand.
Det är skrivet på fornsvenska och därför svårläst, men översättningar berättar att det är författat år ”MDXIII på Sankt Gertrudes dag” vilket betyder den 17:e mars år 1513.

Personen som var skrivkunnig och denna dag hette Knut Eskilsson och var förutom ”Riddare av Venegarn” även lagman. Det var i kraft av det senare han fick i uppdrag av Une Nilsson i Rydh i Thimeradh socken som rest ner till Uppland för att be lagmannen göra en kopia av ett brev som redan då var 104 år gammalt.
Originalet var i dåligt skick, och det var därför viktigt för Nilsson att ta sig ner till lagmannen där tomtgränserna till hans ägor slogs fast av lagmannen. I denna ”nya” kopia kan man även läsa att 1409 års tomtgränser även styrktes av 12 personer där några av dem har fantasieggande namn som: ”biwr i staffra”, ”sigwrd i biærkønne”, ”biermodher i holand”, ”ærnffasther i myklænghe”, och ”olaff skærkonungh i staffra”. Namn som möjligen ger en hint om deras roll och status i dåtidens samhälle.

Så Thimeradh heter vår kommun redan i början av 1400-talet. Men namn förändras genom tidens gång och år 1535 kan man i ett dokument läsa namnet ”Tijmradh”. Hoppar vi framåt i tiden ser vi att år 1601 besökte riksantikvarien Johannes Bureus våra trakter. Han besökte den dåvarande kyrkan och tecknade av en skulptur föreställande Sankt Göran och draken som fanns i kyrkorummet. Skulpturen innehöll även den från draken räddade kungadottern vars anlete avtecknades och teckningen fick titeln ”S. Jörens fästemö i Timbrådhs kyrkia”. När den nya kyrkan är färdig nästan tvåhundra år senare står det ”Timmerå” ovanför porten och därefter faller ett ”m” och ”e” bort och vi börjar stava som vi gör idag.

Så långt själva stavningen, men vad betyder ortsnamnet Timrå?
(Innan du läser vidare, lägg ifrån dig tidningen, koka en kopp kaffe och fundera ett tag.)
Teorier finns det gott om. För att närma oss en tänkbar lösning på denna namngåta måste vi först spalta upp de fem bokstäverna. Timrå består av förledet ”Tim” och efterledet ”rå”, och vi behöver en ordentlig förklaring till bägge.
En som redan under 1700-talet funderade över detta var skriftställaren Abraham Hülphers. I en av sina skrifter tolkar han ortnamnet genom ymnigheten på timmerskog som finns i trakten. Vid den här tiden hade man med båtar fraktat järnmalmen ända från Roslagen till Åvike och Lögdö Bruk. För att smälta malmen och utvinna järnet krävdes enorma mängder med skog, så visst kan Hülphers haft rätt i sin fundering när han kopplade betydelsen av skogen för samhället Timrås tillväxt.

Möjligen kände inte Hülphers då till det fornsvenska ordet ”timber”. För långt före den industriella järnframställningens tid bidrog en bit från ett träd till något som kunde förknippas med vår socken. En kyrkoherde vid namn Eric Bruce i skriver i ”Bygdeboken om Medelpad” och berättar om en gammal skrift från år 1597 vilken beskriver hur handelsmännen i våra trakter fraktade skinn och pälsverk inneslutna mellan två tunna bräder som kallades just ”timber”. Ordet är då en mängdenhet vid handel av bland annat skinn. Ett ”timber” rymde 10 eller 20 skinn (beroende på sort) och forskar man vidare i ordet får man lära sig att även torkad fisk salufördes med detta mängdmått. Det här är förstås intressant när kustläget gör att vi kan frakta fisk på detta sätt inåt landet.

Kan vår ort vara bygden varifrån timber skickats?
Efterleden ”radh” i fornsvenskan betyder ofta bygd eller område, men samma ord har även betydelsen ”råda över” vilket blir en bra ändelse på ett ortsnamn då ”Tim” råder över den plats han bor på. Så tänkte Riksantikvarien Hildebrand verksam under mitten av 1800-talet. Han drog då slutsatsen att ortsnamnet är bildat av mansnamnet ”Timme” och ”radh” och då kan tolkas som ”Timmes gårdsäga”. Sedan växte gården, blev till by och så var hans tolkning klar.
Men kan det vara så enkelt? Om det verkligen fanns någon så mäktig gårdsägare med namnet Timme, vilken grundade en hel by, borde då inte berättelser om dennes liv och leverne dykt upp på annat håll?

Det finns även språkforskare som menar att ”radh” har släktskap med ordet ”häradh” vilket syftar på en plats med myndighetsområde, där då ”här-” syftar på att det finns en militär makt i området. Men det har väl inte funnits i Timrå?
I Sydskandinavien har det visat sig att centralorter som benämnts ”häradh” i många fall tagit sin början under romersk järnålder (från år 0 – 400-talet.) Vittnar då namnet om att Timrå har en äldre historia än vad som är känt? Besöker man Länsmuseet i Härnösand kan man se ett romerskt svärd som legat i en grav i Timrå. Fanns här en romersk styrka som anlitats för att försvara ett lokalt kungadöme?

Men, allt är förstås spekulationer, och då ingen faktiskt vet, så är en teori lika tänkbar som en annan. En person som i nutid tittat på ortnamnet Timrå är Staffan Fridell, professor i nordiska språk vid Uppsala Universitet. Han presenterar här en teori som känns poetiskt vacker.
– Om man kommer med båt mot Timrå, så möter man via Klingerfjärden först Tynderö. Det äldsta skriftliga belägg för detta sockennamn är från 1535 då det benämns ”tönder Sockn”. Ett försök till förklaring av detta namn, är att vattnet i fjärden ”tindrar” (eller glittrar) då Alnön ligger utanför och skyddar havsytan från alltför stora vågor. Fjärden in mot Timrå har alltså enligt denna tanke gett namn åt socknen via ett gårds- eller bygdenamn som legat vid inloppet till fjärden ”Tyndrir”. Om vi köper den tanken kan man fortsätta tolka dagens namn Timrå som då skulle härstamma från ett fornsvenskt ”Tyndboaradh” eller ”tyndboar” alltså de som bor vid fjärden Tyndrir säger Staffan Fridell.

Den fortsatta utvecklingen av namnet borde då bli Tyndboaradh > Tymboradh > Tymmeradh > Tymmradh som sedan blir Timm-radh. De flesta stegen i den här utvecklingskedjan är väl belagda och förväntade ljudutvecklingar som då slutar i dagens Timrå. Kan det vara så? Klingerfjärden glittrar vackert och vi får alla fundera vidare. Vackert är det i alla fall.


Olika stavningar funna i olika äldre skrifter och urkunder: Thimeradh, Tijmradh, Timberådt, Timeråd, Timerådh, Timrådh, Timråd,Timmerådt,Timrådz, Thijmmerå, Timmråd, Tijmbra, Timbro, Timbrå, Timmeråå, och slutligen Timmerå innan vi stavar som vi gör idag. Vad heter vi om 200 år?

Artikeln publicerades i iTimrå 2 2020 på sidan 34