Timrå iTimrå 4 2021

Jag & min bil

Fordfrälsta

Text & foto Anders Eliasson

Fler bilder:

Det är bara ett bilmärke som gäller för Annette och Torben Hägglund på Brännhälla i Torsboda – och ett årtal: Ford 1937.
– Det var en släkting till Annette som hade delar till en gammal bil han ville bli av med. Det var 1973 och på den vägen är det.

Allt startade den där dagen då Annette och Torben tackade ja till bildelarna och ett livslångt sökande efter pusselbitar att foga samman till en komplett bil tog sin början. Det visade sig att släktingens bildelar hörde till en Ford Tudor från 1937. Ett idogt sökande genom åren har gjort Torben till en av landets ledande experter på Fordar av just den årgången.
När man letar efter bildelar till en Ford Tudor kan man stöta på andra delar som kan vara bra att ha, fast då till en annan Fordmodell. Det har i Torbens och Annettes fall inneburit att det idag finns totalt fem Ford 37: or i samlingen. Två är i toppskick och fullt fungerande. De tre andra är ”projekt” under arbete.
– Den som senast blev färdigställd är vår Convertible Sedan. En cabriolet det bara finns två rullande exemplar av i Sverige. När den kom hem till mig hade den behov av sex års omsorg, kärlek och arbete för att bli klar. Nu står den uppställd för vintern i garaget, och ska inte tas ut förrän till våren igen. Men den är i toppskick säger paret.
Det är inte några veteranbilar som bara luftas på soliga söndagar, de två körbara är fullt kapabla att köras hur långt som helst. Vilket även sker. Det finns en klubb för de som delar intresset för Fords bilar med V8 sidventilsmotorer tillverkade mellan åren 1932 till 1953
I den klubben arrangeras bilträffar runt om i Norden som paret Hägglund åker på.
– Då tar vi på oss tidsenliga finkläder och åker längs småvägarna till träffarna. Det är inga problem att ta sig ner till Danmark vilket vi gjort vid några tillfällen. Motor och växellåda är i toppskick på bägge bilarna så avståndet är inga problem.
Det finns inga moderniteter i den. Det fanns i och för sig radio för bilar på den tiden, men det var bara med mottagare för mellanvåg, och idag är det inte så många svenska stationer som sänder på den våglängden, så det får vara. Det är heller ingen bil man kör fort med, runt 80 är lämpligt, och då hinner man njuta av landskapet. Dessutom väcker bilen uppmärksamhet och glädje vart den än förs fram.
– Det var några unga tjejer som kom fram till oss och sa: MEN GUUU VA NI ÄR SÖÖTA! Och sånt är ju väldigt kul säger Annette.
Vilken är historien bakom bil nummer två?
– Jag läste om den i svenska Ford V8:s medlemsregister att den var registrerad och ståendes i Bjuråker, det dröjde ett par år innan jag fick möjlighet att se den. Han jag köpte bilen av hade köpt den i Ljusdal där den stått på en loge mellan åren 1956 till 1967. Där användes den som traktor i jordbruket! Mellan 1967 och fram till 2014 hade den stått orörd i tills den kom hem till Söråker och den långa resan började för att få bilen i körbart skick igen.

Torben berättar hur kontakten mellan likasinnade landet runt har varit viktigt under arbetets gång och att man hjälper varandra så gott det går. Till sin Convertible Sedan saknades låshandtagen till cabställningen. De var helt omöjliga att finna, så Torben fick låna ett som kunde användas för att tillverka en gjutform, och nu sitter de där, i mässing såklart som det gjorde 1937.
– Invändigt är bilen i toppskick. Ramen är blästrad och målad och även golvet. En ny motor jag hade sedan förut fick ta plats. Även vattenpumpar och elsystem är nya och suffletten beställdes från USA. Lyktor och sådant har jag köpt på mig genom åren, så det är ett mångårigt samlande av delar innan en bil blir komplett. I min filosofi när det gäller renoverandet av en Ford 37: a ska det vara så likt originalet som möjligt säger Torben.

Bilens ursprung är alltså viktigt, men den är rätt repig och borde man inte kosta på den en omlackering? När frågan ställs tar Torben ett djupt andetag och ler varmt och milt överseende med frågan.
– Nej, svarar han. Den har målats om under sin livstid. Från början var färgen maroon (Bright Coach Maroon) . Idag kan man kalla färgen rödbrun, men där jag lagat och lackerat om har bilens originalfärg använts. Skavanker och lagningar ÄR en del av bilens historia, så varför dölja den?
Själva huven har märkliga repor på sig som är svårförklarliga.
– De fick sin förklaring då vi åkte till Hybo där den förvarades under 60–70-talet. Då fick vi reda på att barnen på gården använt huven på vintrarna som pulka!
Reporna får därför vara kvar och berätta sin historia. Huven är behandlad med ett tunt lager vax för att skydda den nakna plåten. Att finna historierna bakom är lika viktigt för Torben som att renovera. Därför letar han de tidigaste ägarna till bilen, och drömmen är förstås att finna bilder då den var nyinköpt. Ett bilköp 1937 bör ha förevigats tillsammans med den stolte nybilsägaren. Ett letande i registerkorten hos Landsarkivet på registreringsnumret X846 gav Torben namnet på en tapetserarmästare Elioth i Bollnäs. Ett enträget sökande leder Torben till Elioths son bosatt sig i södra Frankrike. Det dröjde ett år innan han fick svar, och mycket glädjande fanns en bild tagen på den förste ägaren.
– Det var en stor lycka! På bilens kylarmaskering satt två märken. Nu ville jag förstås komplettera med dem, vilket ledde mig till Hälsinglands Motorklubb. Jag fick senare tag på en man vars pappa hade varit ordförande för klubben och att han hade två märken. Det ena fick jag. Det nedre märket är KAK:s landsförbunds märke, vilket jag fortfarande letar och DÅ blir den här Forden helt klar!

Anette och Torbens Fordar samtliga årsmodell 1937

• Standard Tudor Sedan (en täckt bil med två dörrar) är den Ford som det såldes mest av. Det tillverkades mer än 300 000 stycken av just den modellen. Uppskattningsvis finns runt 150 kvar i Sverige. Det var delarna hos släktingen som startade hela passionen för det Hägglundska bilintresset. (En kul detalj är att det fanns en lyxvariant av Tudor som bland annat hade knappar och reglage i PLAST istället för i metall som standardmodellen hade!)
• Convertible Sedan (en cabriolet med fyra dörrar) är den andra av parets körbara bilar. Det finns endast två sådana i Sverige. Den har 85 hästkrafter. (Den andra finns i Stockholmstrakten.)
• Panel Delivery, (en skåpbil med dubbeldörrar bak) ett skogsfynd som för ett antal år sedan fick en importerad kaross från USA. Bilen är troligen den enda som finns i Sverige. (Det finns delar av en i Kalmar.)
• Club Cabriolet (en cabriolet med två dörrar) Det finns 7 stycken i Sverige.
• DeLuxe Fordor Sedan (en täckt bil med fyra dörrar, förlängd och 7 sitsig) Det är den enda i Sverige. Har gått som taxibil i Västerbotten.

Artikeln publicerades i iTimrå 4 2021 på sidan 22