Sport & fritid iTimrå 3 2022

Legendaren

Mindre än de flesta – men bland de största på isen

Text Olof Wigren Foto Bildbyrån

170 centimeter lång är man ofrånkomligt bland de minsta inom elitishockeyn. Men det hindrade inte Mats Näslund från att bli en av våra allra största spelare.
Grabben från Timrå är en av bara fyra svenska hockeyspelare som vunnit OS–guld, VM–guld, Stanley Cup o c h SM-guld

Mats Näslund – född 1959 – fick 1976 ­debutera i Elitserien med Timrå IK.
Fem år tidigare hade hans första idol, Lennart ”Lill–Strimma” Svedberg, omkommit i en bilolycka.
Timrå var klart för nedflyttning och Mats var mest med för att få erfarenhet, sedan han valts till TV-puckens bäste forward och fått Sven Tumbas stipendium.
Med sina blott 16 år, tre månader och 19 dagar blev han den yngsta debutanten någonsin i Elitserien.
Säsongen därpå gjorde han 27 poäng på 17 matcher i Division I och efterföljande vinter fick han göra sin första A–landskamp.
Därmed var det också dags att ta nästa steg i karriären.

Mats gick till Brynäs där han blev svensk mästare och fortsatte att producera mål och assists i imponerande mängd. Han bildade kedja tillsammans med Janne Eriksson och Conny Silfverberg.
Han var liten, visst, men med d e t spel­sinnet, d e n tekniken och med sin skarpa avslutningsförmåga var han ytterst svår­stoppad.
NHL–scouterna skulle vanligtvis ha sållat bort en så pass kortväxt spelare, men med Mats Näslunds fina förmågor gick det inte att undgå att se hur han k a n s k e skulle kunna lyckas även i världens hårdaste hockeyliga på andra sidan Atlanten.
1979 draftades han av klassiska Montréal Canadiens och säsongen 1982/83 gjorde han sin första match för klubben.
Det skulle bli totalt 757 NHL–matcher, inklusive slutspel.
Och han skulle komma att göra n ä s t a n en poäng i snitt i NHL.

Det blev succé direkt i Canadiens och Mats valdes efter debutsäsongen in i NHL All–Rookie Team.
Hans bästa och mest framgångsrika säsong i NHL kom 1985/86. Mats hade då fått ett A på bröstet – som en av de assisterande lagkaptenerna – och var en av lagets och ligans främsta spelare med 110 poäng i grundserien och 19 i playoff när Montréal Canadiens vann Stanley Cup.
Smeknamnet han fick av de kanadensiska fansen var ”Le Petit Viking”.
Den lille vikingen.

Hösten 1990 återvände Mats Näslund till Europa och skrev på för Lugano i Schweiz. Sedan ringde Percy Nilsson från Malmö IF och undrade om inte Mats ville komma till Skåne och bidra till att fullborda MIF:s resa mot SM–guld.
Det ville han och så blev det.
Bilden när bjässen Mats Hallin åker omkring på isen med Mats Näslund – hållandes SM–bucklan i högra handen – efter SM–guldet 1992 är närmast ikonisk.
1994 vann Mats ännu ett SM–tecken med Malmö IF och blev dessutom olympisk mästare med Tre Kronor i Lillehammer. Tre år tidigare var han med om att ta VM-guld med Tre Kronor.
Här kunde karriären ha fått ett snyggt slut.
Men det blev, på sitt sätt, ännu lite bättre när Mats Näslund som 35–åring gjorde en sista NHL–säsong. Nu med Boston Bruins.
S e d a n var det slut.

Mats Näslund är en av få spelare som fått sin tröja hissad upp under taket i Timrås hemmaarena.
Han gjorde inte så många A-lagsmatcher för föreningen, men ett djupt avtryck i den.
Kuriosa är att Mats Näslund är kusin till två andra Timrå IK–legendarer; Håkan och Stefan Pettersson.
Efter hockeytiden har Mats gått under radarn för de flesta. Han har förvisso gjort en sejour till i Tre Kronor som Team Manager, men mest har han jobbat deltid som snickare – det gjorde han också innan han gick till NHL – och ägnat mycket tid åt att träna travhästar.
Ja, en och annan golfrunda har det förstås också blivit.

FOTNOT: De tre andra svenska hockeyspelarna som vunnit OS-guld, VM-guld, Stanley Cup och SM-guld är Håkan Loob, Tomas Jonsson och Niklas Kronwall.

Mats Näslund

ÅLDER 62 år.
MERITER Stanley Cup 1986, OS–guld 1994 och OS–brons 1980, VM–guld 1991, VM–silver 1981 och VM–brons 1979, SM–guld 1980, –92 och –94, 173 A–landskamper för Tre Kronor, Guldpucken 1980, Stor grabb 109, Invald i Internationella Ishockeyförbundets Hall of Fame.

Artikeln publicerades i iTimrå 3 2022 på sidan 24