Sport & fritid iTimrå 1 2019

En förening som brinner för naturen

Text & foto Anders Eliasson

Fler bilder:

För medlemmarna i Storöringens Fiskeklubb handlar det
om så mycket mer än fiske.

Fäbodtjärn, eller Gammelfäbodtjärn som den egentligen heter, kommer att få besök denna dag under sportlovet. En buss har följt schemat och åkt runt i kommunen för att plockat upp fiskesugna sportlovsfirare längs vägen. Men det blev ett rätt magert resultat. Ett litet gäng på fem personer sitter i alla fall i bussen när den stannar till i Ljustorp vid bygdegården för att plocka upp Magasinet iTimrås reporter som är den ende som klev in i bussen på den sista stationen.
Ingela Dahlin är projektledare i på Storöringens Fiskeklubb och berättar att vi nu ska åka ungefär två mil innan vi kommer till ”Fäbba”.
– Det är dålig uppslutning idag, det beror på vädret, men fisken under isen bryr sig inte om att det är ett så kraftigt snöfall. De nappar ändå, säger hon.
Fäbodtjärn ägs av SCA och har överlämnats i föreningens vård och omsorg genom ett arrende för sju år sedan. Då började föreningen röja och göra i ordning vindskydd och grillplatser runt tjärnen. För två år sedan fick de även arrendet på själva tjärnen och kunde börja sätta ut fisk. Det finns mycket abborre i tjärnen, men även en hel del röding, och några av dem är riktigt stora.
– Vi ska under våren även söka tillstånd hos Länsstyrelsen för att plantera ut öring.
Fäbodtjärnen är åtta meter djup och ligger i Lögdö Vildmark. Tjärnen är öppen för fiske varannan helg, och tiderna är rätt reglerade.
– Vi vill säkerställa att de som kommer hit även får med sig fisk hem, därför reglerar vi fisket, berättar Ingela.

Storöringens Fiskeklubb – Framtidens Förening är så mycket mer än en liten fiskeklubb. Klubben har funnits i 11 år och har idag 460 medlemmar. I alla möjliga sammanhang möter man föreningens verksamheter, och den är nästan att betrakta lika mycket som en naturvårdsförening som en fiskedito.
– Vi knyter till oss personer som har något intressant att berätta under paraplyet naturupplevelser. Och det är ett ganska vitt begrepp och vi har kontakter med ornitologer, biodlare, botaniker och andra experter på sina områden som kan berika våra medlemmar. Vi kommer att få besök av Sara Öhman från Västernorrlands Länsmuseum som är expert på just fäbodar, och då har vi den presentationen här uppe, säger Ingela när vi stannar vid tjärnen.

Snöfallet har tilltagit, men det ryker inbjudande ur en skorsten på en grillkåta med skylten ”Fäbba” och utanför står Jan Sjöholm och tar emot väkomnande. Den ser ny ut, grillkåtan, vilket den är.
– Vi har invigt den nu i år, och det är lite kvar att göra, men den fungerar för ändamålet i alla fall, säger Jan som är bror till Ingela och hälsar bussresenärerna välkomna.
– Vi var ett litet järngäng på 5-7 personer som satte igång att bygga kåtan. Ingen av oss är snickare, men vi hade boken ”Att knuttimra” och startade en studiecirkel och började bygga efter boken. Men vid ett tillfälle hade nån lagt boken på biltaket, och den försvann längs vägen. Men vi blev klara ändå, berättar Ingela och Jan och skrattar.
Ur föreningens egen buss tar medlemmarna som redan finns på plats fram renfällar och allt man behöver för ett lyckat pimpelfiske. Thomas Dahlin har redan gått ner till tjärnen för att göra ett gäng hål. Det blir 16 stycken i kärnisen som är 60 centimeter tjock.
Nu börjar tjärnen befolkas och det tar bara 10 minuter innan 12-årige Tobias Dahlin ropar NAPP! En grann röding blir dagens första fisk. Det blir napp för de flesta, och även om det drogs upp en hel del rödingar, så var det ändå abborren som ledde i antal innan dagen var över.

Föreningen lever året om och det är inte enbart pimpelfiske som står på schemat. Storöringens fiskeklubb är Sveriges mest aktiva fiskeklubb, det har riksorganisationen Sportfiskarna konstaterat. Casting är en av aktiviteterna som kan utövas inomhus, och Jan Sjöholm är ledare i Elevens val Fiske och Casting och när sportlovet var över gästades gymnasieskolan av representanter från Svenska Castingförbundet. Det var Sara Tjällden som är projektansvarig för Junior VM i Schweiz som går av stapeln nu i sommar. Hon har hört att det är några elever i klubben som är väldigt sugna på att lära sig mera om casting, och tre medlemmar från Timrå erbjuds nu att få delta i VM.

Föreningen har förstås en klubblokal. I en källare i Söråker tittar medlemmarna en tisdagkväll på film. Det är ”Havsöringens Hemligheter”, en timmes special om kustspinn och kustfluga som visas, och medlemmarna, ett tiotal, sitter tysta och blir nog mer och mer sugna på att fukta revarna. På filmen avslöjas att den norska kustens havsöringar föredrar mörka färger för att hugga.
Men det är inte bara fiskfilmer man tittar på. Just denna tisdag är det även fettisdag, så semmelätning är minst lika viktigt som fiskehistorierna. Syftet som med så många andra föreningar, är att ha det trevligt.
– Vi kommer att åka till Norge i slutet av maj. Det blir 25 personer varav två flickor i 11-årsåldern. Den ena av dem drog upp en 6,7 kilos torsk som togs på 60 meters djup. Jag lovar, det är en häftig kamp, berättar Ingela.
Fiskeresan till Norge har föreningen gjort några gånger förr. Det är inte alls ovanligt att man skådar grindval och tumlare där man är tre sjömil utanför det norska fastlandet.
– Klubbrekordet togs där, det var Sonny Schröder som drog upp en hälleflundra på 43 kilo! Annars är det vanligaste att vi tar sej, torsk och uer som smakar vansinnigt gott stekt i smör, berättar Jan Sjöholm.

Men det är inte alla medlemmar som tycker om att fiska. Caj Ljungkvist tycker inte alls om att äta fisk, inte heller hans son Peter äter fisk.
– Nej nej, det går inte. Tro mig, jag har verkligen försökt, men det är för mig heeeelt oätbart, säger Peter.
Pappa Caj äter inte fisk av en annan anledning.
– Lukten! Fisk luktar obehagligt och det blir ju alltid en lyckad fisketur för mig om jag inte får något napp!
Sonen Peter håller med.
– Men det finns väl inget härligare än att stå vid en avlägsen skogstjärn och njuta!
Peter är även den som håller kurser i tillverkning av jiggar. Kursdeltagarna får lära sig hur man gjuter och färgar sina egna fiskedrag med plastisol. Den värms upp till 160 grader och infärgas med ett specialpulver som hälls i en gjutform av silikon.

Det tycks alltid vara mycket på gång i Sveriges mest aktiva fiskeklubb, så vi avslutar där vi började, vid ”Fäbba” där Naturbussen tagit med sig 22 elever från Världshuset i Timrå där läraren Ylva Strömgren nappade på en ”Vildmarksdag” i fiskeklubbens regi. Eleverna kommer från Afghanistan, Somalia och Syrien, och en del av dem hade aldrig en sett snö för ett par veckor sedan. Nu fick de prova på skidor, åka skoter och pimpla. j

Artikeln publicerades i iTimrå 1 2019 på sidan 40