Sport & fritid iTimrå 2 2020

Bergeforsen lockar till hugg

Text & foto Anders Eliasson

Bergeforsen lockar och drar. Inte bara fisk och fiskare, hit kommer även besökare för att njuta av området, sitta och titta en stund och kanske drömma om en vild lax i änden av ett fiskespö.

 30 meter från land, och på fyra meters djup i det virvlande strömstarka vattnet står en enorm öring och väntar på att något ätbart ska passera. Andra öringar är uppe vid ytan för att snappa åt sig en insekt som flyter förbi. På land står fiskare med vaksamma ögon och spejar efter spår på vattenytan som avslöjar var i forsen bytet finns.
Två båtar rör sig med större rörelsefrihet och betar av området utanför kraftverket som heter zon två.
Annelie och Torbjörn Hamrin heter arrendatorerna som sköter om området och ser till att allt flyter. Annelie är den som arbetar på heltid, och hon har bråda tider nu när säsongen är på högvarv.
– Nu är det full fart! Örings­fisket börjar under våren och försommaren då de kommer in från havet för att äta av insekterna som värmen medför. Sedan ska de ut till havet igen för att återvända under lektiden i oktober/november, säger Annelie.
När öringen går ut kommer laxen in för sin lekperiod i juli, så det är två olika typer av fiske i forsen. Laxen stannar till oktober då de påbörjar sin långa vandring söderut för att sedan återvända nästa år vid samma tid och har då växt på sig ordentligt.
Men säsongen är flytande då fisken inte kan almanackan utan styrs av temperaturen i vattnet och andra faktorer. Det finns även en del fisk som stannar kvar så fisket kan bedrivas året runt. Harr, abborre och andra fiskar nappar, men vilket bete ska det vara och vilken tid på dygnet är bäst?
– Det där är nog upp till var och en att pröva. Fördelen med våra ljusa nätter gör att fisken är aktiv dygnet runt, och det nappar lika bra på natten som på dagen. Om det sedan ska vara spinnare, wobbler eller skeddrag för att ta öringen är lite upp till var och en vad de tror är bäst. När det gäller laxfisket är vi tydliga. Då gäller enbart flugfiske, och där är det väl samma sak, att färgen och formen är upp till var och en så länge man har en fluga med enkelkrok säger Annelie.

Tre zoner finns närmast kraftverket. Zon 1 anses vara bäst.

Fisket är indelat i tre zoner, där platserna närmast kraftverket är zon ett. Det är åtråvärda platser att stå och fiska på, då fisken inte kommer längre.
När det gäller lax och öring är antalet begränsat till fyra fiskar per dag när man blöter reven i zon ett och två. I den tredje zonen är antalet fritt.
Den största laxen som tagits på spö här i forsen sedan Bergeforsfisket vägde 30 kilo och får nog räknas till undantagen, men laxar på 10–15 kilo är något man kan räkna med, och när det gäller öringen är det vanligt med fiskar runt 5–6 kilo.
– Bergeforslaxen är känd för sin styrka och därför ges en spektakulär upplevelse till den som får kämpa för att få upp den på land, säger Annelie, och fisket här är vida berömt. Det kommer även många internationella sportfiskare från andra länder hit och fiskar. I vanliga fall vill säga, just den här sommaren är ju lite speciell, men behovet är större än utbudet, och man får sätta upp sig på en kölista för att få ett återbud under de tider som är mest populära.
Fisken söker sig tillbaka till åarna och älvarna där den är född. När kraftverksdammen byggdes och älven reglerades kunde inte fisken gå upp längre, så energibolagen fick därför starta en fiskodling som kompensation. Idag släpps över hundratusen små fiskar ut årligen från Bergeforsens odling där samtliga individer har fått sin fettfena bortklippt. En markering som används för att göra beräkningar på stammens bestånd.

Så här ser en 25-kilos ut.

– Det är jätteviktigt att fångstrapporteringen görs av alla som tar upp fisk. Hur många som släpps ut kommer tillbaka? I dag sker en decimering av antalet på grund av skarv vars förekomst har ökat på sistone. Är det ett litet eller ett stort problem som måste åtgärdas? Laxen tar sig varje år ner till Öresundsbron för att återvända hit, och fångstrapporteringen blir därigenom en termometer på tillståndet i havet, säger Annelie.
Några som gärna fiskar här är Wlowek Kapika och Bert-Åke Holmsten från Sundsvall respektive Njurunda. De fiskar 2–3 gånger per år här, och har för dagen hyrt en båt med en liten elmotor som tar dem runt ute i zon två.
– Det finns ett ställe utanför en liten udde där det är 12 meter djupt, där brukar vi få napp. En fin öring på 6,5 kilo har vi tagit där, säger Bert-Åke.
I en annan båt sitter två killar i 20-årsåldern som hoppat över motorn och ror istället. De får kämpa med årorna för att ta sig uppströms i zonen.
– Det är det som är så roligt att se att både erfarna fiskeveteraner och nybörjare kommer hit för att fiska. Alla kan man sportfiska, men det går i regel en kvinna på tusen män och det bestämde vi oss för att göra något åt, säger Annelie och berättar om arrange­manget ”laxfiske för kvinnor” som när det utlystes på sociala medier blev fulltecknat på en timme och uppmärksammades av 13000 personer innan dagen var över.
– Ett gensvar som var otroligt! I juli och augusti kommer fiskeprofilen Evelina Henriksen hit och kör event för bara kvinnor. Där vill vi visa alla tjejer att det inte är något som hindrar oss från sportfiskeglädjen.

Man behöver inte fiska för att njuta av den vackra Bergeforsen. Nån gång i veckan under sommaren åker Birgitta Olsén och Kjell Uveskog hit med sin fikakorg och korkar upp kaffetermosen. ”Här är det lugnt och stilla och ingen stress, och en härlig plats att vara på.”

Fisket i Bergeforsen har varit viktig och inkomstbringande för befolkningen i trakten sedan urminnes tider, och för Annelie och hennas man Torbjörn är känslan stor för omgivningarna. De kan se fem generationer bakåt i sin familj där fisket varit betydelsefullt och därför värnar de mycket om platsen.
– Det är en fantastisk miljö med stor potential att utveckla långsiktigt. Att ställa i ordning fler platser står på agendan. Det kan handla om att tillsammans med markägarna och de fiskeintresserade skapa bra förutsättningar. Att röja sly och ta bort buskage nära vattnet är något flugfiskare uppskattar, men även det som inte syns är viktigt att åtgärda. Spökgarn, alltså linor och liknande som ligger kvar i vattnet måste rensas kontinuerligt, säger Annelie. Om inte fisken i vattnet mår bra, så försvinner hela fisket, om inte sportfiskarna trivs, förloras en del av naturupplevelsen.

Artikeln publicerades i iTimrå 2 2020 på sidan 10