Reportage iTimrå 3 2021

Med SUP på älven

Älvpaddel

Text & foto Anders Eliasson

Fler bilder:

Det ser underbart härligt ut, att stå på en bräda och bekymmersfritt ta sig fram längs ett stilla vattendrag i solen. Det ser liksom lite för enkelt ut, eller är det? ­Magasinet träffade på fem sup-kompisar som njöt en av de sista sensommar­dagarna i september då sanden vid Indalsävens delta fortfarande var solvarm.

Heter det sup eller supp – och varför? En av dagens deltagare är John Pasanen som ofta är ute och paddlar, och helst tidigt på morgonen eller kvällar.
– Stand Up Paddleboard får den förkortningen, hur man uttalar det har väl att göra med var i landet man bor. ”Supp” är nog lite mer norrländskt kan man tänka.
John beskriver lyriskt hur han gärna tar sin bräda med kaffetermosen i packningen fastsurrad längst fram och paddlar till någon av stränderna i deltaområdet, en idealisk plats att sup:a omkring i.
– Det blir en underbar start på morgonen innan man åker till jobbet. Närheten till deltats naturreservat och smidigheten i att parkera vid vattnet, lägga i brädan och hitta en öde strandremsa dit inga stigar går. Där smakar kaffet bäst.

Så ensamheten och stillheten är det som ofta drar John till naturreservatet. Denna dag hade han sällskap med ett gäng andra i ”Supergruppen” som sammankallats via ett meddelande i Messenger: Lördag klockan 10.00 – deltat, parkeringen!
Det som lockar är äventyrskänslan i att stillastående paddla i ett myller av små biflöden och åar, mjukt glida längs strömmen, bli ett med naturen och befinna sig fjärran från motorljud och nära doppingar och tärnor.
– En gång gled jag ljudlöst genom det spegelblanka vattnet och njöt en tidig sommarmorgon. Det var en bit uppströms i deltat där det inte rör sig så många människor. Lugnt och stilla glider jag fram och nästan med paddelåran träffar en bäver som med ett våldsamt plask river den blanka vattenytan. Vi blev nog lika rädda båda två, och pulsen gick upp berättar John.
Men det tillhör förstås ovanligheterna att få närkontakt med en bäver. Att fågellivet är rikt i deltat vittnar alla besökare i naturreservatet om, och kan man i tysthet ta sig fram ståendes på en bräda är chanserna ännu större att komma till orörda stränder där man kan möta både änder och en och annan vitkindad gås. ”Närabäverupplevelser” kan alltså inträffa, och andra i gruppen vittnar om att de ibland även sett sälar i vattnet.

Men om man nu lockas att bli en ”sup:are”, vad är det då som krävs? Ja, en bräda förstås, och det är som med mycket annat att man kan köpa hur lyxiga varianter som helst. Det finns två varianter, fast bräda och uppblåsbar. De sistnämnda är vanligast och väldigt praktiska då de inte tar särskilt mycket plats då man inte använder den. De kan dessutom rymmas i en ryggsäck och tas med till avlägsna vattendrag. Fyra av dagens deltagare har upplåsbara, John har en fast, han har dessutom byggt den själv.
– Den är byggd som en kraftigare variant av en vågsurfingbräda och tog bara någon dag att bygga, jag har byggt några brädor genom åren. Det är praktiskt att ha en bräda klar och iordning ifall man ser att det blir en vindstilla kväll och man plötsligt får lust att ta en tur.

Johan Lindgren har valt en uppblåsbar. Han var först lite skeptiskt inställd till detta sätt att ta sig fram på vattnet med, och såg brädorna mera som en badleksak, men har ändrat åsikt efter att ha testat.
– Jag har även en kajak, och det är alltid lite bestyr med att få upp den på bilen och komma iväg, det är betydligt lättare att bara ta med SUP:en när man spontant vill ut på vattnet.
Ulrika Ekblad håller med.
– En uppblåsbar kan man även ligga och sola på!
Så uppblåsbara sup:ar är det vanligaste i det här gänget, och de tycks ha många fördelar. Priserna varierar något, liksom storlekarna, och 3 000 kronor skapar möjligheten att ta sig ut på vattenytan. Men det gäller att välja rätt bräda, något Ola Enebro kunde berätta om.
– Första gången jag ställde mig på en bräda tyckte jag att det var otroligt svårt att hålla balansen. Det visade sig att brädan jag lånat inte var anpassad för min vikt och längd. Allt föll på plats och kändes rätt när jag bytte!
Information om vilken bräda man ska ha hittar man hos tillverkarna. En del enklare och billigare brädor ska man se upp med, oseriösa tillverkare har angett maxvikt, (innan den sjunker) vilket alltså inte ska förväxlas med paddlarens vikt.

Dessutom ska en bräda vara utrustad med band där man fäster sin packning. Ryggsäck på ryggen är inte bra om man trillar i vattnet, dessutom gör en sådan att man får fel kroppsbalans. En fångrem runt foten är ett måste, om man trillar i och inte har brädan fastsatt kan den glida iväg och försvinna i horisonten. (Och bilnycklarna ligger i den vattentäta fastsurrade väskan…)
Annan utrustning är skor i neopren som ger ett stadigt grepp på brädan och värmer fötterna, och så klart en flytväst om man ska ge sig iväg ut på djupare vatten.
– Ingen av oss har på sig flytväst i dag; det beror dels på att det inte är djupare än en halvmeter i deltat och dels på att vi paddlar i grupp och har koll på varandra. Och vi ska inte ut mot havet i dag, säger Linda Saltin som ofta paddlar i havsmiljö och då förstås alltid har flytvästen på.
Visst ser det väl härligt ut? Och ett vackrare sätt att färdas på i deltat finns nog inte. Ska vi ut och SUP:a lite?

Artikeln publicerades i iTimrå 3 2021 på sidan 30