Reportage iTimrå 1 2020

Livslust

Text & foto Anders Eliasson

Björn upptäcker en knöl i ljumsken. Några dagar senare står han framför en överläkare som ser mycket bekymrad ut. Provsvaren har kommit.
– Du har en mycket aggressiv cancer. Människor med den cancertypen har två månader kvar att leva. Men din goda fysiska hälsa i övrigt gör att du kan leva längre. Tre månader!
Vi möter yogaläraren Björn Welin i ett samtal om livet. Som det ser ut just nu.

Björn Welin

För snart 20 år sedan startade Björn Welin och hustrun Brahma Kerstinsdotter Yogastudion och höll i yogakvällar och helger runt om i länet. Då packade de bilen full med yogamattor och lärde ut yogatekniker till oräkneliga elever. Det blev ett ständigt resande mellan Timrå, Sundsvall, Härnösand och Kramfors med 17 klasser i veckan.
För sju år sedan lät de yngre krafter ta över Yogastudion och med ålderns rätt trappade Björn och Brahma ner på undervisandet. De fortsatte dock med den årliga yogaresan till Indien och några yogahelgkurser. Idag är de 77 respektive 70 år.
– Vi fortsatte att arrangera yogaresor för svenskar till Indien en gång per år, och det var fantastiskt att se hur den tre veckor långa kursen vi kallade Insiktsyoga förvandlade människor. En del berättade hur de bytt jobb efter att ha stannat upp ett tag i livet och mött sitt inre jag under kursen, berättar Björn och Brahma där vi sitter vid köksbordet hemma i parets rödmålade hus på Grusvägen i Söråker. På golvet står en meterhög indisk gud i mässing, det är gudinnan Parvati yogaguden Shivas hustru och statyn påminner om tiden i södra Indien.
– Totalt blev det 12 resor med yogaklasser som fördjupade sig i den inre stillhet som yogautövande och meditation ger säger Björn. Men även att vara arrangörer och yogalärare för stora grupper i Indien tar på krafterna, och med tiden fick det räcka med enstaka helgkurser här hemma. Och i Björns fall, kajakpaddlande. Men en annan resa tar sin början en morgon i oktober då Björn känner en ärtstor knöl i ljumsken. Den där borde man kanske kolla upp. Han googlar och förstår att det var lymfkörtlarna som blivit hårda, läser om cancer, skaffar en bok om hur man med en speciell kosthållning kan ”svälta ut” cancertumörer och fördjupar sig i ämnet. Sedan ringer han en läkare som sa att han skulle komma in omedelbart. När läkaren undersöker Björns kropp får han alltmer uttrycket som hos en begravningsentreprenör.
– Du har även tumörer här, och här och i halsen. Du går in till provtagningen nu, så skriver jag en remiss till hematologen, säger läkaren.

”Den där texten var ett sätt att inleda något slags början på vad jag förstod skulle bli en speciell resa.”

De är där på vårdcentralen i Söråker den 77-årige Björn Welins senaste resa nu börjar.
Björn har de senaste åren skrivit i sin blogg ”Tankar vid brasan”. En intressant blogg som tar upp så vitt skilda ämnen som: p-piller, Woodstock, kvantmekanik, schackspel, filosofiska funderingar och fördelen med bidéer, samt länkar till dansuppsättningar av Ravels ”Bolero” och allt däremellan. Bloggen är fylld av saker man inte visste att man ville läsa om och vittnar om en mångfacetterad person bakom bokstäverna. Björn har genom livet fått många strängar på sin lyra då han varit konstruktör och ritat på delar till ångturbiner i kärnkraftsprogrammet, varit lärare i maskinritning på en skola i Tanzania och efter åren i Afrika fått en annan syn på den västerländska livsstilen och därför blivit ”grönavågare”. Han startade med sin dåvarande fru och med Brahma och hennes dåvarande man en getfarm med 120 ostproducerande getter och ett eget gårdsmejeri som drevs under 25 år innan han flyttade till Söråker. Så reflektioner från ett spännande yrkesliv är ibland ämnen som ibland dyker upp i hans blogg. Så en dag kommer ett nytt blogginlägg:
”Jag har startat ett nytt projekt igen, att dra upp och odla kräftor. På gamla dar! Det skulle kunna bli en hel kräftfarm till slut!” Kunde man läsa. Något udda kanske, men fullt logiskt för de som känner Björns lust och förmåga när det gäller att dra igång intressanta byggprojekt.
Vad var det där egentligen?
– Den där texten var ett sätt att inleda något slags början på vad jag förstod skulle bli en speciell resa. Att det var cancerknölar stod ju klart, men vilken typ?
Provsvaren kom och jag blev jag kallad till hematologen och jag träffar en över­läkare som ser väldigt bekymrad ut. Det var högmalignt lymfom, en aggressiv cancerform fick jag höra.

”Till frukost blev det ibland pannkaksorgier och jag lyckades vända viktnedgången.”

Först fanns det allvarliga tankar hos Björn om att välja bort cytostatikabehandling. Han hade läst läkaren och författaren PC Jersilds bok ”Babels Hus” som handlar om sjukvården. ”Håll dig så långt borta från sjukvården du bara kan, det är ett slagfält”, en slutsats Björn anammat och levt efter sedan dess. Nu satt han med överläkaren som berättade om hur behandlingsplanen såg ut. Björn lade då fram sin skeptiska inställning till att stoppa in en massa gifter i kroppen.
– Läkaren respekterade min inställning, men när jag frågade honom om jag inte tar den här kemiska behandlingen av min kropp, hur lång tid har jag då kvar att leva?
Svaret blev två månader.
”Men du har en bra fysik så du kan nog leva tre månader till innan det är slut. Det du har är en väldigt aggressiv form av cancer. Men det positiva är att cancercellerna är i delningsfasen, och därigenom väldigt sårbara för cellgifter, men då måste vi starta omedelbart.”
Då blev det en öronbedövande tystnad i rummet.
Ett fruktansvärt besked att få för vem som helst. Brahma var med till läkaren och satt med i rummet. Läkaren försökte inte övertyga Björn, han var tvungen att ta sitt eget beslut.
– Björn och läkaren stirrade på varandra och det blev tvärtyst. Jag var skiträdd för att Björn skulle säga nej. Det gick minut efter minut av tystnad.
– Okej, då kör vi, sa Björn till slut och utsåg överläkaren på hematologen till sin projektledare och behandlingen startade säger Brahma.
Du var en snart 77 årig man med god fysik.
– Jag har alltid haft en god fysik, jag var elitgymnast i tonåren och höll på mycket och tävlade i judo i 25-årsåldern och har alltid sökt mig mot en hälsosam livsstil och arbeten som hållit mig sund och frisk och i närheten till naturen. Under alla år som getfarmare i Ramsele var det väldigt mycket frisk luft och fysiskt stärkande arbete.
En renlevnadsmänniska?
– Näe. Någon extrem renlevnadsmänniska var jag inte, men ganska så, får man nog konstatera. Jag drack ingen starksprit innan jag fyllt 50 år. Det var ett löfte jag gett mig själv i unga år. Jag tyckte att efter 50 kan man leva lite hursomhelst, då är man ju så himla gammal att det ändå inte spelar nån roll längre vad man gör!
Men du har ändrat uppfattning?
– Haha, javisst! Åldersbegreppet man har som tonåring får man ett annat perspektiv på med åren!
Behandlingen med cellgifter rullade igång. En strategi för Björn var att vid sidan av cytostatikabehandlingen även skulle förändra sin kost ordentligt. Efter alla råd hit och dit av alternativfilosofer, dietister och hans egna erfarenheter av hur kroppen reagerar, fann han en strategi som passade honom. Med ketogen kost, alltså ett totalt borttagande av kolhydrater skulle näringstillförsel till de växande cancercellerna upphöra, detta skulle svälta ut dem.
Cytostatikan tog bort mycket av håret på kroppen. Huden förändrades och började spricka och mustaschen han haft i 50 år försvann.
– Jag kände mig väldigt naken i ansiktet! Kroppen rasade i vikt oroande mycket och jag blev matt och trött, min projektledare (Björns benämning på överläkaren) sa åt mig att kroppen behöver näring för att kunna kriga. Jag vände mitt sätt att tänka och började istället med kvällsmackor med marmelad och ost. Till frukost blev det ibland pannkaksorgier och jag lyckades vända viktnedgången.

”Jag är en funderare, och i min blogg tycker jag om att skriva om tankar som kommer efter en meditation vid brasan. Många funderingar har det förstås blivit efter cancerbeskedet, och det har även fungerat terapeutiskt att skriva av sig.”
Du hittar bloggen på: bjornwelin.blogspot.com

”Vi lever i en materialistisk kultur och vi har samma syn på kroppen, men vi är inte vår kropp. Livet dör aldrig. Kroppen gör det, men själva livet och kärleken och dynamiken är ­levande energi och ­energi kan inte dö.”

Under hela processen från upptäckten av knölen till cellgiftbehandlingen och fram till beskedet att tumörerna nu är borta har Björn haft ett lugn inombords. Han beskriver det så. Ändå undrar jag flera gånger under intervjun om det ändå inte under dessa månader dykt upp en rädsla, en dödsångest. Men han skakar på huvudet.
– Nej nej, du vet, yogans yttersta syfte är att komma till en inre stillhet som leder till en insikt om vem du är. Jag har alltid haft den tanken att jag inte kommer att leva efter 50 och har haft en väldigt odramatisk bild av döden. Att åldras är ingen hit, och att leva efter fyllda 50 är bara att administrera ett fysiskt förfall! Så tänkte jag som väldigt ung i alla fall. Nu har jag en annan syn, men att sträva efter att bli 100 år har inget värde i sig, därför har jag ingen rädsla för döden. Den yogiska filosofin tilltalar mig, det är inte jag som dör, det är bara kroppen.
Utveckla!
– Vår kultur gör att vi undviker döden. Vi lever i en materialistisk kultur och vi har samma syn på kroppen, men vi är inte vår kropp. Livet dör aldrig. Kroppen gör det, men själva livet och kärleken och dynamiken är levande energi och energi kan inte dö. Ändra form javisst, men dö? Nej! Vi kan ju inte gå omkring och bara fortsätta leva, hur skulle det se ut? Vi människor måste dö för att ge plats och utrymme till något annat.
Men det var inte dags för det nu iallafall?
– Nej tydligen inte! Igår var jag till läkaren som gått igenom röntgensvaret och fick mitt slutgiltiga kvitto på att cancern var helt borta. Ett slumpartat sammanträffande gjorde att jag direkt efter detta besked var på en begravning efter jämnårig bekant som dött i leukemi. Jag hade mött honom i väntrummet någon månad tidigare där vi hälsade sådär som män ofta gör: Tjena, läget? Och sedan i princip bara konstaterade att; jo, det är som det är och sedan fortsatt prata om vardagliga ting. Jag satt där på hans begravning en månad senare och konstaterade att det precis lika gärna kunde varit jag som låg där.

Nu ska han gå på efterkontroller en tid, och bygger upp kroppen efter cellgiftbehandlingen. Han berättar att han köpt hantlar och träningsgummiband samt bytt ut den dagliga mjuka Yinyogan varje morgon mot den tuffare varianten som kallas Hathayoga. Kroppen ska byggas upp!
– Vi har fått för oss vi människor att vi deltagit i ett lotteri när det gäller gener. Visst finns det ärftliga faktorer som kan ge oss cancer, men även tankar och känslor påverkar våra innersta celler, och vi kan faktiskt påverka våra kroppar på djupet. Epigenetik är intressant, det betyder ungefär ”att bromsa åldrandet”. Äldre blir våra kroppar för varje dag som går, men fysisk träning gör att mitokondrierna i cellerna föryngras och därigenom blir bättre på att stå emot oönskade cellförändringar. Så här tränas det regelbundet.
Du har levt hälsosamt hela ditt liv, och ändå drabbats av cancer?
– Den direkta orsaken till lymfom vet inte vetenskapen, men det är ju faktiskt så att under nedfallen från Tjernobyl 1986 arbetade jag ute hela sommaren med
jord och hö till getterna på gården i Ramsele som var ett av de områden i Sverige som blev mest drabbat av nedfall, så möjligen. Det kan ta 20-30 år ­mellan ­exponering och cancerdiagnos, men sådant är svårt att veta. Projektledaren konstaterade i alla fall att jag hade så god fysik för min ålder att han kunde ge mig den allra tuffaste ­behandlingen, vilket ­bidragit till att jag idag är helt frisk och kan planera framåt.
Planerar du framtiden?
– Självklart! Nu i slutet av mars blir det en weekendkurs med titeln ”Hjärtyoga”
på Herrgården här i Söråker, och för elfte året blir det en workshop med både yoga och kajakpaddling under fyra dygn i Skogsnäs i Ramsele i augusti. Den blev fullbokad på några dagar så nu håller vi på att planera en till i september. Yoga och kajakpaddling i naturen gör gott för både kropp och själ!

Björn Welin

Ålder: 77 år
Familj: Hustrun Brahma Kerstinsdotter, sönerna Emil, Olle och Manne samt ­Brahmas söner Jonas och Per och en massa barnbarn.
Bor: I Söråker.
Gör: Är yogalärare och kajakambassadör.

500 personer per år drabbas

Lymfom eller lymfkörtelcancer som den även kallas drabbar 2300 personer årligen. Det finns olika typer av lymfom, och den speciellt högmaligna (aggressiva) cancer som växt i Björns kropp drabbar ungefär 500 personer per år.

Artikeln publicerades i iTimrå 1 2020 på sidan 41