Kultur & nöje iTimrå 2 2020

Vraket som blev kvar

Text & foto Anders Eliasson

En uppfriskande tur till havet vore väl på sin plats under tidsresan. Åk mot Söråker och fortsätt Skeppshamnsleden till ett underbart naturreservat i kommunen. Tidigare var här ett skjutfält men numera är det ett välbesökt friluftsområde med olika promenadleder på de gamla militära skogs­vägarna. Skogen har inte avverkats här på väldigt länge, just på grund av den militära verksamheten i området och därför kan den botaniskt intresserade få sitt lystmäte uppfyllt. Här finns väldig många gamla lavbehängda granar, varierande natur och ett rikt djurliv. Vid Skeppshamn finns kapellet från 1700-talet, ett litet fiskarmuseum och en härlig skärgårdsmiljö och ett mysigt sommarkafé. Men det finns något de flesta besökare missar, nämligen ”Nordstiernan”. Vid parkeringen tar du vägen till höger och går en liten bit efter den tills du ser havsviken. Där kan du slå dig ner på en sten och se henne där hon ligger, och så berättar hon sin historia som börjar…
…en tidig höstmorgon i mitten av september år 1680 skulle skepparen Skott åka vidare söderut. Han hade varit i Härnösand och lastat sitt fartyg med beställda varor som inhandlats på höstmarknaden. I lastutrymmet fanns tunnor fyllda med rensad lax, torkad gädda, smör och ost och en hel del annat. Det fanns även stora mängder pengar i fartyget 1,8 ton kopparmynt låg i lasten. Nattlägret för det 20 meter långa fartyget med sin besättning på 10 man hade varit i viken vid Skeppshamn ute på Åstön. Skepparen Skott hade skickat sin unge dräng Michellsson för att leja några mannar att med rep dra ut fartyget ut från land. När förtöjningarna var lossade tilltog emellertid vågorna, Skott beordrade därför att fartyget åter skulle in mot hamn igen. Handelsmannen och ägaren till skeppet, Hindrich Honnon ville däremot att man skulle ankra ute en bit från land för att invänta bättre vindar.

På väg ut till havet stannar du till vid Skilsåker och tar en titt på de fantastiskt mäktiga gravhögarna. Här står du nu 50 meter från vägen framför Medelpads två största rösen från bronsåldern. Här på denna plats gick kustlinjen den gången de byggdes. Den största gravhögen är 44 meter lång och 11 meter bred. Vem eller vilka begravdes här? Då var det säkert de mäktigaste personerna i området. Idag är de namnlösa.

Nu bar det sig inte bättre än att den unge pojke som Skott satt att sköta rodret missuppfattade sina instruktioner varpå skeppet drev in mot klipporna där det slås hål på skrovet och fartyget började ta in vatten.
Lasten tömdes i panik medans skutan tog in alltmer vatten och en del av godset försvann. Ägarna till godset stämde skeppsägaren och just därför är fartygets vidare öde och innehållsförteckningen väldokumenterad. Båten sjönk ner till havets botten, de som mindes var den låg dog, och platsen för hennes tysta grav blev en hemlighet tills en trädbit som stod upp ur vattnet för åtta år sedan skvallrade om hennes återkomst till ytan.

 

I det rättsliga efterspelet kan man läsa om alla varor som fanns ombord och de krav på ersättningar som gjordes, men märkligt nog nämndes inte fartygsnamnet, men såväl ägaren Honnon som fartyget var hemmahörande i Gävle, och studerar man skeppslistorna från den staden stod han som ägare till en krejare av furu vid namn ”Nordstiernan” under detta år. I nästa års skeppslista är hon borta ur rullorna.
Ola George är arkeolog och var med vid undersökningarna för fem år sedan och vet vad det är för vrak vi ser.
– En krejare är ett snabbseglande fartyg med två master. Längden kunde vi vid undersökningarna av vraket mäta till 20 meter i köllinjen. I de aktre partierna har båten haft en relativt djup kölbrunn, och fartyget är flatbottnat i fören. Ungefär 170 ton kunde man lasta, och detta stämmer in på de uppgifter som även finns i skeppslistorna, så utan att säga att det med bestämdhet är ”Nordstiernan” som ligger där, så man kan nog tänka sig att det lutar åt det hållet.

Lämnar man vraket och går vidare kommer man in på småvägarna som leder till Lotstornet och andra sevärdheter som är ordentligt skyltade. Något som få har hittat är de ristningar på stenhällarna gjorda av Gävlefiskarna som stannade till vid Åstön för att invänta bättre vindar eller att fisken ska gå till. En vandring längs klipporna söder om Skeppshamn ger ro i själen. Gör det till ett sommarprojekt att hitta initialerna på de klottrande fiskarna. Garanterat coronasäker aktivitet!

Att se bakåt är nödvändigt för att kunna se framåt har säkert någon sagt. Visste du at den första Timråbon fanns på plats redan för 6000 år sedan? En stenyxa hittad i sanden vid Laxåns utlopp i Storlaxsjön berättar detta.
Om yxan, och andra av människan lämnade spår kan man läsa mera om på 400 sidor i den utmärkta boken ”Från stenyxa till hockeyklubba” skriven av Gustaf Forsell i samarbete med intresseföreningen Wifstavarfs Historia där ett stort kollektiv historiskt intresserade personer samlat in fakta och bidragit till berättelsen om vår bakgrund.
Den är härligt läsvärd.

Artikeln publicerades i iTimrå 2 2020 på sidan 32