Kultur & nöje iTimrå 2 2020

Överraskningarnas kyrka

Text & foto Anders Eliasson

Det gamla golvet i sakristian hade fått ett mögelangrepp och bröts upp för att bytas ut. För att förhindra fortsatta fuktproblem
behövde marknivån under golvåsarna sänkas för att skapa bättre luftgenomströmning. Då man skrapar bort ett lager av marken
och kommer till mitten av sakristians golv upptäcker man ett trappsteg som leder till ett till, och ännu ett…
Till slut kommer man ner till en stängd dörr…
Följ med på en spännande tidsresa bakåt i Timrås historia. Vi vill ge dig tips på spännande utflyktsmål nu i sommar då vi stannar hemma och ”hemestrar”.

Lars Åke Boman står vid den gravsten som idag lockar besökare. Under denna sten ligger nämligen Skvaderns baneman Håkan Dahlmark som år 1874 sköt en korsning mellan en harhona och en tjädertupp på skogen i Lunde. Ja, det kanske alla vet, men det är väl lika bra att förklara vad en ”Skvader” är, för tänk om någon hittar detta nummer av Magasinet ITimrå om 200 år liggandes i en liten trälåda och läser dessa rader? Bakom graven och Lars Åkes rygg ser vi platsen för den en gång i tiden så viktiga infarten till Timrådalen. Här är vackert, och det känns inte så orimligt att tänka att denna vattenled i landet en gång i tiden var av lika stor infrastrukturell betydelse som vad idag E4:an är.

Kyrkorna har idag inte samma dragningskraft som förr i tiden, då alla gick ”man ur huse” varenda söndag för sitt obligatoriska kyrkobesök. Men Timrå kyrka är mycket besöksvärd, och den ligger på en mycket historisk plats.
År 1796 stod den färdigbyggd, den kyrka vi ser idag, och det var känt att den byggdes på samma plats som en ännu äldre kyrka. 1400-tal trodde man länge, men det visade sig att den var ännu äldre än så. Ett mynt präglat med Johan Sverkersson, en kung i Uppsala mellan åren 1216-1222 hittades som visade att det handlade om en kyrka från 1200-talet. Myntet var det äldsta man fann vid de arkeologiska undersökningar under 2013 då kyrkans golv bröts upp på grund av mögel och svampangrepp och ersattes med ett nytt. Man fann även skelettdelar från minst 14 barn under golvet i kyrkan. Samtliga barn var under två år.

En lucka i golvet täcker trappan.

Kyrkan har restaurerats tidigare. Förra gången större ingrepp gjordes var 1949–50. Då kunde man konstatera att det under golvet till den äldsta kyrkan fanns en raserad gravkammare med rester av murbruk innehållandes skelett. Så nu undrar man, hur gamla var dessa benrester tro?
Det här är intressant, för var placerar man en kyrkobyggnad? Varför står Timrås vackra kyrka där den står idag? Hur såg det ut i landskapet för 800 år sedan då den äldsta kyrkan byggdes. Det är just den funderingen som gör platsen värd ett besök. I gamla skrifter står det att den äldsta kyrkan restes på en ättehög, alltså en gravplats där kanske en stormannaätt begravts genom åren. Så hur gammal är platsen?
Vi stämmer träff med Lars Åke Boman som idag är 71 år. Han har bland annat varit kyrkvärd och alltid historiskt intresserad och bott i närheten av kyrkan. Även som sexåring!
– Det kom hit arkeologer sommaren 1954 och det var spännande att se hur de gick omkring i sina vita rockar och svarta baskrar och grävde och letade i marken. Jag var förbjuden av min mamma att gå dit, men det brydde jag mig inte om. Där och då startade nog mitt intresse för historien som ligger under våra fötter. Du vet, det vi ser när vi står vid kyrkan och tittar mot Skönviksbacken så ser man dalgången där det gick två vattendrag varav den ena, Merlobäcken gick upp ända till Hamstasjön och Laggarberg berättar Lars Åke och beskriver hur landhöjningen påverkat vattendragen. Vid den andra bäcken, Torsdalbäcken fanns en kammargrav 400-talet. På den dödes hand satt en guldring som tyder på att han var en uppsatt krigare. I graven fanns även delar av vapen av olika slag. Det anmärkningsvärda med denna grav var att den döde hade fått smält guld hällt över bröstet, en betalning till färjekarlen over till de dödas rike? Åtminstone enligt romersk mytologi.
Då vaknar fantasin till liv, och plötsligt kan man se framför sig, vad y.som skulle vara en idealisk plats att bosätta sig på för 1600 år sedan.
Då, när Lars Åke var 6 år undersöktes 14 gravar av de vitklädda baskerförsedda herrarna på endast fyra veckor! En av de gravarna var en rik kammargrav från tiden omkring år 500. I närheten, där nu E4:a går, fanns tidigare två gravhögar. Klockstapeln till den gamla kyrkan byggdes på en av gravhögarna, medan kyrkan möjligen delvis var rest på en tredje gravhög. Här i närheten har även en Vestlandskittel av brons hittats. Den var importerad från Belgien, som på den tiden runt 300-talet var en romersk provins.
– När ryssen kom med en stor flotta och härjade längs kusten stannade de till här 1721 och brände, ­rövade och härjade. Det är klart att de gick in genom Klingerfjärden till Timrå. Det här var rik bygd, och hade varit väldigt länge redan innan de kom. Här i Timrådalen har man gjort de rikaste guldfynden i Västernorrland berättar Lars Åke och vi sitter tysta en stund och ser ut över den vackra Timrådalens inlopp. Kanske just här slog sig de första Timråborna ner en gång. Levde och älskade, dog och begravdes. Efter en stund hörs inte längre trafiken från E4:an, och blundar man en stund ser man ett skepp med segel som sakta styr in mot land. Timrå kyrka är en vacker plats med historiska rötter.

Hur var det nu med trappstegen ner i underjorden från sakristian? För fem år sedan kunde arkeologerna försiktigt öppna dörren som sattes in då den nuvarande kyrkans byggdes. Innanför dörren fanns föremål som en silversked från 1792 och glas och flaskor som troligen hört samman med nattvarden. Men här låg även en burk Icopal, en slags tjära som användes under 1900-talet, och troligen under renoveringen 1949–50 så fylldes trappan igen och glömdes bort.

I en grav från 400-talet låg även ett bandolerbeslag från ett svärdsgehäng som bars över axeln Bandolerbeslaget tyder på att den döde var en romersk soldat med hög rang. Men det kan även vara ett krigsbyte. Vem var den döde i graven? En romersk militär som ingått i en försvarsstyrka anställd av rika stormän i Timrå som härskade över Timrådalen? Fynden kan idag beskådas på Länsmuseet i Härnösand.

Artikeln publicerades i iTimrå 2 2020 på sidan 24