Kultur & nöje iTimrå 2 2020

Melltjärn – en stilla oas i väglöst land

Text & foto Anders Eliasson

Fler bilder:

I vår jakt på svaret på gåtan kring den mystiska muren på Barnberget nämner vi funderingarna för en man som gärna vandrar i skog och mark. Han heter Fredrik Karlsson och är en 57-årig skogsvandrare som till vardags är matte och fysiklärare i Sundsvall och dessutom ordförande i Timrå Naturskyddsförening. Jodå, han känner till muren och nämner att Barnberget besökts av medlemmarna i föreningen flera gånger.
– Det blir alltid väldiga spekulationer kring vad den haft för funktion, och hur gammal den kan vara. Försvarsmur, inhägnad av boskap har nämnts, och lika många teorier som besökare. Men vet du, det finns en till mur på en plats alldeles i närheten. Den är det nog ingen som sett!
Fredrik berättar vidare att ungefär 700 meter nordväst från Barnbergstjärnen ligger ännu en tjärn. Melltjärn, och att även den är värd ett besök.
– Den är lite mer svåråtkomlig och därför sällan någon som går dit. Den kan vara lite svår att hitta, men jag visar den gärna.
I tjärnen, som är en femtedel i storlek av Barnbergstjärnen häckar så här på försommaren smålommen. En fågel som gärna vill ha stillhet och lugn under häckningstider och därför slagit sig ner så här i väglöst land. Det där låter spännande, så vi nappar på erbjudandet och bestämmer oss för att utgå från Barnbergstjärnen där vi ses.
– Jag tycker om den här platsen vi ska till. Det finns inget naturligt sätt att gå dit på, man får passera myrar, berg och oländig terräng, men stillheten är värd omaket att ta sig dit.
Fredrik har med sin kamera med ett kraftigt teleobjektiv. Han riktar den gärna mot djuren i naturen, och oftast blir det fåglar. En gång fotograferade han en blå kärrhök, berättar han lite stolt. När vi kommer till den nordliga delen av tjärnen hittar vi de märkligt resta stenarna. Vi slår oss ner och förundras. Vilka byggde detta? Varför? Vi blir alltmer nyfikna och fantasin skenar iväg. Vi följer sträckningen 200 meter norrut och skrämmer upp en tjädertupp som med tunga fjädrar flaxar iväg.
Att vandra i stiglöst land är en fantastisk upplevelse. Det är säkert så att några besökare på denna plats skulle tycka att den är helt ointressant, skaka på huvudet och säga att det finns ju inget att se här, medan andra ser mellanrummet i tidlöshetens lugn som infinner sig när man slår sig ner vid en Bauersk tjärn och betraktar en mur någon byggt för länge sedan. Oavsett syfte.

Artikeln publicerades i iTimrå 2 2020 på sidan 28