Krönikor iTimrå 1 2022

Fredsduvan från Söråker

Text Dag Jonzon

Tårarna rinner. Fredsduvan vädjar. Slut upp bakom freden. Gör vad du kan för att bidra. Bilden är skapad av illustratören Hannele Fernström, uppvuxen som barn på Timråkollektivet, Sörviks Herrgård i Söråker. Hon har gjort den för att stödja Röda Korset, som kämpar för att rädda liv i Ukraina just nu. Jag vill dela bilden med er läsare och även hennes initiativ att swisha en gåva till Röda Korset på 900 80 79.

När jag ser på duvan påminns jag också om Totta Näslunds starka röst. Hur den fortsätter att höras ovan där: Aldrig mera krig! Sången finns på en gammal repig LP ”Vi äro tusenden” som jag bläddrar fram i skivbacken.
Med kulturen som vapen turnerade Tältprojektet och spelade 82 föreställningar på 31 platser i Sverige, berättade om den svenska arbetarrörelsen historia och ville blåsa nytt liv i samhällsdebatten. Året var 1977 och ett stort cirkustält restes på Nackstaplanen i Sundsvall med bland andra Totta och Sven Wollter på scenen.
Totta älskade Folkan och gjorde en av sina allra sista spelningar där innan han gick bort alldeles för tidigt i juni 2005. En annan av Sveriges allra största artister Cornelis Vreeswijk gjorde också en av sina sista spelningar just på Folkans scen. Det var 8 mars 1987, ett drygt halvår innan cancern tog hans liv. Han var på ett strålande humör den där marskvällen och jag glömmer aldrig hur glad han var när han upptäckte att det var så många ungdomar på plats.

I sommar är det på Fagerviksfältet och Folkan Waterfront som vi kan samlas för att uppleva kulturens och musikens kraft – tio år efter premiären med Mando Diaos succéspelning. Ska bli spännande se vilka som står på scenen 2022 på en av Sveriges vackraste spelplatser vid Klingerfjärdens strand och vilka som vill vara med att stötta Timrås största kulturprojekt och grupparabete. Alla behövs. Stora som små. Unga som gamla. Företagare som enskilda.
När jag var liten och bodde i ett hyreshus i Härnösand, fanns det tunga järndörrar i källaren med skyltar om skyddsrum. Aldrig trodde jag väl att jag 2022 skulle googla efter skyddsrum i Söråker, men den här våren är det ett faktum. Det är till Söråkers Folkets Hus och Ala skola vi kan ta oss, åtminstone några hundra personer som får plats.

Varvar att skriva den här krönikan med att städa. Bra med växelbruk. Stannar till inför ett gammalt kontorsskåp med många och djupa lådor som jag ärvt efter pappa. Där finns allt samlat. Allt från gamla idrottspriser, julkort, bruksanvisningar till numera obrukbara elektronikprylar, vaccinationsintyg och så passen som vi förvarar där.
Tar fram det värdefulla vinröda dokumentet. På baksidan står att det är en värdehandling som skall förvaras säkert och hanteras varsamt. En handling som vi tar som en självklarhet och som ger oss friheten att passera andra länders gränser. När jag öppnar och läser, hittar jag två stämplar från 2018. Sen dess har det varit hemmaplan som gällt och upptäcker att passet dessutom gick ut i juli 2020. Det har varit konstiga år som blivit vår vardag. Hoppas vi kan vända det till något bra 2022.
Tittar upp mot taket på vårt hus, kollar i Solarweb-appen och ser att våra 40 solpaneler börjar producera el direkt från solen. Det är i alla fall ett riktigt gott vårtecken och början på vägen bort från fossilberoendet, särskilt av olja och gas från Ryssland och en dröm om ett hållbarare samhälle.

Det blev ingen batterifabrik i Torsboda, men glädjande att se samarbetet mellan de tre kustkommunerna Härnösand, Timrå och Sundsvalls kommuner om en gemensam satsning på att fortsätta utveckla Torsboda och locka till sig nya industrier som behövs i omställningen av samhället.
Som det står i Timrå kommuns egen strategi: En stark kommun i en växande region. I Region Västernorrlands strategi står det: ”År 2030 är Höga Kusten en klimatneutral region och Västernorrland en region som vänt trenden. Det gemensamma arbetet för hållbar omställning inom samhällets alla skikt och nivåer, har varit både gränsöverskridande och inkluderande. Utflyttningen har avstannat, fler barn föds och många flyttar in eller tillbaka till länet. När vi ser tillbaka på den utvecklingsresa som Västernorrland gjort senaste tio åren är just ”tillsammans” något som sticker ut; att vi tidigt såg att summan av vår gemensamma kraft alltid är större än vår egen.

Min fråga är vad betyder tillsammans i dagens politiska samtal? Vilka är vi som tidigt såg vår gemensamma kraft? Medlemmarna i krympande politiska partier? Medborgarna i en kommun?
Vad gör vi för att själva bli en del av det gemensamma förändringsarbetet?
Som Cornelis brukade säga: Välkomna till en synnerligen god afton, medborgare!

Några avslutande rader som tröst från Sommarkort eller En stund på jorden av Cornelis Vreeswijk.
”I kärlek och hat, fiende, kamrat
Glädje och sorg, hydda och borg
Tar vi ett kort på barnen i sommartid,
När dom dansar, när vi dansar
En stund på jorden
Tar vi ett kort på barnen i sommartid
När vi dansar, när vi dansar,
En stund på jorden”

Artikeln publicerades i iTimrå 1 2022 på sidan 8