Krönikor iTimrå 1 2019

Bokstaven y

Text Dag Jonzon

Under april börjar renoveringen av Bengt Lindströms
jätteskulptur som står där vid sidan om E:4an vid flygplatsen. Den sträcker sina armar mot himlen och skriker ut sitt eget: Äntligen!

Det fanns en tid när bokstaven Y var en samlande symbol för alla västernorrlänningar. Y:et var länsbokstaven och Y:et fanns på varje nummerskylt på en bil från länet. Landshövdingens bil hade skylten Y 1.
Y:et som länsbokstav i bilregistret gjorde entré 1907 och försvann1973.

Men i Timrå dök bokstaven Y upp på nytt 1995 och väckte starka känslor. För eller emot. Det nya regnbågsfärgade politiska mantrat löd: Krossa Y:et! Det handlade om att få bort dåvarande kommunalrådet med alla medel; mannen bakom etableringen av Lindströms konstverk. Ett av medlen blev att ge sig på konstverket och kulturen som ansågs stå i vägen för pengar till vård, skola och omsorg. Som Bengt Lindström själv sa i en intervju. ”Det blir lätt politik med så här stora saker. Men det är ju inte konstnärens fel.”

Men nu är det dags att säga det som alla konstvetare alltid vetat. Det är inget Y som står där. Det har aldrig funnits ett Y att krossa. Det handlar om en skapelse som länge letade efter sin plats och som fann den i Timrå när den kunde kopplas till den västernorrländska länsbokstaven. Det får anses som ett genialt PR-trick av Bengt och blev grunden för varumärket Y:et.

Ett konstverk som nu Timrå kommun i avtal fått överta den immateriella upphovsrätten för och som alltid gjort stort avtrYck. Ett verk som påminner eftervärlden om Bengt Lindströms stil och konstnärens gestaltning av människans inneboende mänskliga urkraft. Som i Edvard Muncks målning ”Skriet”.

Med Bengts utspridda norrländska rötter, rotdragen som han blev av samer i Storsjö Kapell, och med förankringar i Västerbotten, Lappland och Västernorrland, så kan det renoverade Landmärket på nytt bli en vacker gemensam påminnelse om en 20 år lång kulturkamp och ett lyckligt slut.

För de flesta av oss kommer det för alltid handla om ett Y som nu med rätta gör come-back som Stor Bokstav och en Port till Norrland. Och det kommer vara det mest publika, mest betraktade konstverket i Norrland med sin unika placering i kommunikationsnavet vid E:4an – ett område som också har stor utvecklingspotential som ett kultur- och naturarv i Deltat.

Det är bara att hoppas att Jämtfasad kan återge verket dess ursprungliga färg och lyster. Det måste vara en härlig utmaning för duktiga målare att få inspireras av Bengt Lindströms känsla för färg och form.

Äntligen! Det kan jag också skriva när jag ser kommunalråden i Timrå och Sundsvall skaka hand och prata om samarbeten för att hitta vägar framåt tillsammans. En statsvetare och doktorand vid rodret i Sundsvall och ett nyvalt kommunalråd i Timrå som är humanist, forskare och universitetslärare i historia. Peder Björk och Stefan Dahlin, båda med bakgrund från Mittuniversitetet, har uppgiften att leda arbetet i grannkommunerna och möta många av Mellannorrlands och regionens utmaningar.

Stefan har forskat och skrivit om hur ”Norrlandsfrågan” behandlades av riksdagens ledamöter i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Slutsatsen är att Norrlandsfrågan i huvudsak var en ideologisk fråga. Politikerna var överens om vad som borde göras, men inte hur och varför.

Och så är det igen när Norrlandsfrågan åter lever upp. Då kan det vara bra med ett kommunalråd med historiska kunskaper. För om man inte kan se framåt eller se bakåt, får man i alla fall se opp!

Och det behöver man göra med både det ena och det andra, upptäcker jag när jag av en slump hittar en populärvetenskaplig antologi om ”Hållbarhetens många ansikten – samtal forskning och fantasier från nämnda Mittuniversitetet om Mellannorrands utmaningar.

Trettiofyra författare har bidragit till boken. En av dem är Daniel Kindberg, tidigare ordförande för Östersunds Fotbollsklubb och fd, VD för Östersundshem. Hans bidrag är en bearbetning av det anförande han höll vid Åre Sustainability Summit 2017 och handlar om hur allmännytta, ledarskap, fotboll och hållbarhet hör ihop samt hur det leder till lönsamhet.

Det kan inte vara lätt för våra kommunalråd att hålla koll och hålla distans till alla aktörer på den kommunala spelplanen, vare sig i valet eller kvalet. Hur det går för Timrå IK, sportsligt och ekonomiskt, får vi snart veta. Matcherna mellan GIF Sundsvall och ÖFK handlar numera lika mycket om hur klubbarnas ekonomi sköts, som att det skjuts mål på planen. Mål, inte självmål är det som gäller.

Jag hoppas de hållbara lösningarna i vår region håller måttet och leder till verklig lönsamhet i fråga om allmännytta, ledarskap, idrott, kultur och hållbarhet.

Äntligen! Det känner jag också inför vårvintern. En del saker gör man bara för sin egen skull. Som att ta skidorna och åka spåret runt Lappstegestugan över Åsjöarna, Storsnottermyran, utför branterna ner mot ortsnamn som förskräcker; Krigsbyn och Bängling.

Äntligen! Sångsvanarna och vårdagjämningen tillbaka i skön förening.

Glad påsk!

Artikeln publicerades i iTimrå 1 2019 på sidan 8