Krönikor iTimrå 4 2021

Krönika

Aforismer och affirmationer

Text Dag Jonzon

Novemberljuset räcker till att se tangenterna på datorn för att det ska bli en fjärde krönika året 2021, men inte till mycket mer. Det är hemskt att köra bil kvällstid på regnvåta asfaltvägar, möta bländande xeonlampor, behöva spänna ögonmusklerna för att ens hitta hem. Och inte har de elva månader som gått av året heller varit så lätta att tas med på grund av alla restriktioner som vi behövt ta till för vår egen och samhällets skull.
Tacka vet jag decembersnön som kommer med ljusa vidder och kallgrader.
Som Robert Karl Oskar Broberg skaldade: Hellre ha det glatt på is, än gå i lera och sörja.
Vi behöver pigga upp oss med några positiva aforismer och affirmationer. Ta till oss att glaset snarare är halvfullt än halvtomt och att utgångspunkten är att jag duger som jag är.
Inte ofta att jag citerar förre ständige sekreteraren i Svenska Akademien, Horace Engdahl. Särskilt inte i tidningen I Timrå och särskilt inte efter de senaste årens tumultartade bråk i akademien. Men han har formulerat sig väl när han ger sig på att förklara vad en aforism är.
– Aforismen är som en cykel. Den saknar stöd åt sidorna och måste därför vara i rörelse från första till sista bokstaven. Vissa aforismer är rentav som en enhjulig cykel. Den har inte stöd från något håll och håller sig ändå upprätt: rena cirkusnumret.

Ta den här till exempel som passade som motto när Svenska Akademien var ute och cyklade, och som fler med hybris verkar leva efter nuförtiden.
– Ordning är för idioter. Genier behärskar även kaos.
Det raka rådet från västernorrlänningen Stig Wiklund, mental tränare och coach till bland andra Frida Karlsson, känns smartare.
– När det är rätt går det lätt, när det går lätt är det rätt!
Inte undra på att en Janne på Facebook vädjar till Stig som lotsat både skidskyttar, skidåkare, travhästar och travtränare till exempellösa framgångar. ”Du måste nog hjälpa Timrå IK nu.”
Fast visst känns det lite bättre efter trettonde försöket på egen hand av laget med segern mot Brynäs. Men de kan nog hitta mer behövlig inspiration på Stigs hemsida positivakicken.se eftersom det är en lång serie. För som ordspråket säger:
– Det är ingen svaghet att tappa kontrollen. Det är en styrka att ta tillbaka den. Heja Timrå!
Min egen favorit är nog den här.
– Den som slösar med sig själv blir rik.
Tugga på den ett tag. Påminner om att det är saligare att giva än att taga. Kommer att tänka på Lennart Larsson, sann friidrottsvän och legendarisk eldsjäl i Timrå AIF som en gång sa: ”Ska du ha någonting gjort, fråga dem som har mest att göra. De säger aldrig nej!”

Jag har en stark upplevelse från början av 2000-talet, när läkaren Christina Doctare höll en föreläsning om hjärntrötthet och utbrändhet i mitten av december på Söråkers Folkets Hus. Trodde jag skulle var en av få i publiken, men det kom närmare 150 personer några veckor före jul för att lyssna på henne och få verktyg för ett liv i balans. 150 personer som desperat sökte julefrid och sinnesfrid.

Dagens slimmade avreglerade samhälle är ett samhälle med möjlighet att välja, välja, välja i oändlighet vad det än gäller. Allt annat än sinnesfrid när allt lämnas till marknaden och ingen tar ansvar för helheten längre. Brukar tänka att man måste vara sin egen projektledare vad man än ger sig in i numera. Fibergrävning, mobil-abbonemang, el-leverantör, skolor och inte minst hålla koll på jättarna bakom Facebook, Google, Amazon, AliBaba, Kina, Polen, Biden eller Trump. Och snart är det val i Timrå igen.

Det är inför dessa känslor, vintern behövs. Den kyler ner. Hjälper till att lugna ned tempot. Stanna hemma. Gå på bio. Kura skymning. Tänka efter. Tänka nytt.
Som rådet från en av grundarna av Minnessota-modellen Ph.D Dan Anderson, när han föreläste för personalen på behandlingskollektivet Timråkollektivet/Sörviks Herrgård om förnekelse, behandling av beroenden av narkotika och alkohol och vikten av balans.
– Kreativitetens andra sida är rekreation. Utan avkoppling och vila ingen balans. Livet handlar inte om perfektion utan om utveckling. På engelska. Progression. Not Perfection!

Som hos jägmästaren Ulf Norrstig, huvudpersonen i Kerstin Ekmans senaste, kanske sista, bok ”Löpa Varg”. Ett 180 sidor långt (eller kort) julklappstips till alla läskunniga, läshungriga, vetgiriga, medkännade medmänniskor. Boken utspelar sig visserligen i skogarna väster om Ljusdal, men det skulle lika väl ha kunnat vara i skogarna runt Ljustorp eller Bredsjön som han bott och jagat.
Det är en stor liten bok om att förändras, utvecklas, våga se på verkligheten med nya ögon. Med ögon känsliga för grönt. För livet, för djurlivet, för skogen, för allas rätt att finnas till. Att våga lämna det invanda, inlärda sättet att göra som man alltid gjort.
– Det är bättre att veta än att inte veta, skriver Kerstin Ekman och tänker på Svante Arrhenius som fick Nobelpriset i kemi 1903, som den allra förste svenske nobelpristagaren. Han hade förutsett att användningen av fossilt bränsle skulle höja temperaturen på jorden. Vem trodde att det hade nån betydelse?
Den okunskapen och förnekelsen är vad vi alla, politiker, medborgare och näringsliv får äta upp i dag och som 197 länder och 39 000 förhandlare brottas med på klimatmötet i Glasgow.

2022 är året då vi alla ska genomföra vad det förhandlas om för att hålla temperaturen på jorden i schack.
2021 har inneburit nyfödda barnbarn, min mammas och nära kära vänners bortgång. Jag tar fram den gamla bonaden som hängde på väggen i sovrummet på Sörviks Herrgård och förundras:
Tiden går
Det goda består

Artikeln publicerades i iTimrå 4 2021 på sidan 8